Ni kan inte ana hur lättad jag över att jag inte vann på lotto igår. Jag lottar kanske 2 gånger i året och då uteslutande för att jag blir övertalad av någon att vara med i någon kimppalottorad. Jag har stressat hela veckan för vad jag ska göra med alla mina miljoner och hur trakasserad jag kommer bli av banken när de märker att det plötsligt finns kosing på mitt konto. Alltså mardrömmen, tänk att vara tvungen att fatta beslut om placeringar och dittan dattan när man är så totalt ointresserad, okunnig och snudd på äcklad. Och jag uppfattar ju inte ens skillnaden mellan kaksi och kahdeksan när folk talar finska snabbt, sätt till flera siffror, procenter och termer som jag inte ens kan på svenska, och man skulle kunna få mig att göra vilka tassigheter som helst, jag kan ju inte ens säga nej till tidningsförsäljare. Nej fy sjutton så jag ryser vid blotta tanken, men som sagt skålar jag nu för 7 orätt och ska verkligen inte utsätta mig själv för den här pärsen på nytt i första taget.

Aargh. Värsta måndagen på evigheter. Jag är trött som en sömngångare efter att inte ha fått just någon blund i natt. Jag låg bara och vred mig i ångestattacker och självömkan över dumma beslut och val jag har gjort eller inte gjort, allting känns oinspirerande, folk sviker sina löften, det mesta känns oöverkomligt och mest bara tråkigt och ledsamt. Jag prickar nog ganska högt på tycka-synd-om-mig-själv-skalan idag, men ännu högre på frustrations- och vitutusskalan. Det är sådana här dagar då alla klyschor om att man måste börja med att jobba med sig själv får en att se rött. 

Jag har bara ett tips, och det är Sörnäs. Jag bara sitter och pöser och odlar dubbelhaka och bilringar, och ändå är det som om all good things are coming to me. Fafa´s serverar falafel 50m från mig, Moko finns 70m härifrån och i fredags öppnade Loosister sina dörrar. T.o.m. Tonibell har synats i trakterna. Jag behöver egentligen aldrig gå längre än 100m. Länge leve Sörnäs!

Jag skulle så gärna skriva att jag har varit flitig som sjutton och städat och skrubbat hela dagen, så till den milda grad att jag t.o.m. har diskat kompostkärlet, men när det nu är så att diskning av ämbaret är det enda jag har uträttat idag, så blir det liksom ingen bedrift värd att nämnas.

Öu well, jag ska käka lite knakisar (och Dijon såklart) nu. Jag har kommit fram till att bara korv inte skulle vara så förbaskat gott så skulle jag nog kunna bli vegetarian. Intet nytt under solen med andra ord, det är råddigt och jag äter korv.

Jag drömmer* nästan aldrig någonting, eller åtminstone kommer jag inte ihåg vad jag har drömt. Än mindre drömmer jag sanndrömmar - det skulle vara både spännande och tokskrämmande. En kille jag känner gör det, drömmer sanndrömmar eller väldigt starka drömmar, vad man nu vill kalla det. Både tråkiga saker, som närståendes olyckor och död, men också betydligt roligare saker. Det jag tycker är coolt är att han väljer att tro och följa på sina drömmar. Den här människan är alltså australienare och drömde en natt för många många år sedan att han skulle flytta till Finland. 2 veckor senare hade han sagt upp sig från sitt jobb och sökte jobb i Finland och efter 2 månader flyttade han hit.

Jag tvivlar på att jag skulle ha det i mig, dvs. modet - eller kanske snarare driften att lyfta reven från soffan - för att göra en så radikal kursändring i livet. Å andra sidan har jag inte haft några uppmanande drömmar. Den senaste dröm som jag har haft och som jag kommer ihåg, var någongång i vintras då jag drömde att jag var på en julfest med bl.a. Sauli Niinistö, och Saukka smög viskande omkring och samlade försökte lobba folk att vara med i en överraskningsjultablåshow som han ville uppträda med. Nåja, det skulle jag ju säkert kunna ställa upp på, men man skulle knappast kunna kalla det för milstolpe eller kursändring sen i memoarerna.

 

*Ett av de tre språkfel som jag hakar upp mig på är när finlandssvenskar ser drömmar. Lätt hänt, speciellt om man drömmer på finska. De två andra sakerna är saltig mat och i misstag. Men så där annars är jag ganska liberal och långt ifrån felfri själv. Man får gärna korrigera mig, för som finlandssvensk faller vi ju alla lätt i språkgropar.