Dagens höjdpunkt var nog den ena timmen mellan jobben som jag satt på Wanhas uteservering och drack cocis och åt en nakkimuki. Man kan ju ha olika åsikter om korv nu ska vara den där enda födan som höjer fosterlandskänslan och symboliserar stödet för lejonen, men jag tycker om knakisar så jag klagar inte.

Skillnaden på ledigt och ledigt är ganska stor. Igår var det den skönaste lediga dagen på mannaminne. För att det på riktigt var ledigt, inga måsten, t.o.m. mor fanns på annan ort så jag behövde inte ens uppvakta henne.

Idag har jag haft ledigt så till vida att jag inte har haft jobb på given tidpunkt eller andra åtaganden som måste ske just idag vid någon särskild tidpunkt. Dagens saldo är ju naturligtvis att jag inte har fått någonting gjort och frustrationen över det är skyskrapehög. Dålig fiilis* och dubbelt mera att uträtta imorgon är vad den här "lediga" dagen har haft att erbjuda. Det måste vara överjaget som tillåter chillande den ena dagen men förbjuder det en annan.



* På PataÄssäs fönster står det Hyvä Fiilis, Bra Filis. Jag vet nu inte hur jag tycker att man ska stava feelis(?) på svenska, men det är lite roande att det på svenska har skrivits med bara ett i där. Det ser sött ut.

Igår på en restaurang med dukar på bordet slängde en kvinna* sin drink i ansiktet på mannen. Det är så nära Hollywood jag har kommit den här veckan.

* det var alltså inte jag.

Vissa dagar krävs det inte så mycket för att man ska vara ganska nöjd med tillvaron. Ibland kan det t.ex. räcka med att det inte ligger räkningar på dörrmattan när man kommer hem.

Jag har varit utan tv i ungefär 2 månader nu. Det går alldeles utmärkt bra, de tv-serier jag följer med har jag dessutom inte sett i finsk tv på flera år. Men på grund av detta, och också för att min kompis inte heller har en tv, så gick vi till krogen runt hörnet för att se matchen*. Nu är ju krogarna runt hörnet i mina kvarter inte pecis så flashiga, utan de är mera typen av krogar där såväl personal som klientel enbart tilltalar varandra med förnamn. Och som vi gissade, så smalt vi inte riktigt in i gänget (trots att vi nästan var klädda i tuulipuku), inte minst för att ingendera av oss hade ett blått öga.

Så nu är jag då på first name basis med ganska många kufar i mina trakter. Skenet bedrar dock ibland, dessa kufar är så mycket mer än de låter påskina och har nog varit med om långt mycket mera än jag någonsin kommer att klara av eller hinna med.

Jag diggar räkälästämning, åtminstone ibland. Det är så ärligt, det går inte att låtsas att man är någonting man inte är, det är här all falskhet avslöjas. Och dessutom får man vodkakarpalomehu för 3,70.



* jag hade tänkt bojkotta pga de arga böördsen. Men det lär ska väl vara bra med företagsamhet och kommersialism, så låt gå då.

Bara så att ni andra hårt arbetande stackars själar kan sjunka ännu djupare i er misär, så kan jag berätta att denna dam har ledigt idag. Efter tvådagars valborgsfirande kan jag berätta att det sitter ganska bra. T.ex. har jag sörplat i mig två cappuccion i solskenet, bläddrat i damtidningar och läst en artikel om ett arrangerat äktenskap*, samt gnagat på några ostbågar från i förrgår. Inte helt fel.



* man blir lite konfunderad över hur en del människor resonerar. Å andra sidan tror jag ju egentligen att vem som helst kan leva med ungefär lite vem som helst, bara man bestämmer sig för det.

Jag som inte kan finska borde inte göra mig det minsta lustig över finnar som talar svenska, men nu är det nu ändå lite roligt när Mauri Pekkarinen säger att känslan inte är så bra när Kiviniemi meddelar att hon går bort.

Om en bok innehåller frasen "han hade ett oomkullrunkeligt sunt förnuft", så kan den boken inte vara annat än bra.

På frukost imorse med min mest allmänbildade och mest samhällsengagerade vän utbyttes följande replikskifte:

Hon: Hur bra koll har du på Santeri Alkios ideologi?
Jag: Ööh, har du smakat på croissanterna? De är verkligen goda.