Min svaga punkt är definitivt konståkning. Svag punkt för att jag själv är Bambi gestaltad på isen, men i allra högsta grad för att jag älskar att följa med tävlingarna. Det är som hockey för mången man, och varför inte kvinna också. Juulia Turkkila överträffade alldeles just precis nyss sig själv i kortprogrammet i EM. Jag fällde nästan en tår.

 

Klockan är 14.13 och jag har redan tvättat ansiktet och smort in det med nattkrämen. Jag har inte för avsikt att gå ut flera gånger idag. Med risk för att låta allt för mycket som Amanda, så måste jag säga att jag ibland verkligen gillar mitt jobb. Skarpt.

Jag har en bok som ska göra mig till en bättre människa. Meningen är att jag ska reflektera mera och göra vissa iakttagelser. Det känns som om jag har misslyckats lite redan på tröskeln. Första uppdraget är att se människan, att se igenkännande blickar, att studera ansikten som lyser upp och att påminnas om att det är genom andra människor vi många gånger är och blir till. Sådär ungefär.

Och visst har jag studerat. Och sett att folk har rynkor (och blivit lite uppmuntrad av det) och dålig permanent.

Jag tror att jag måst göra om min läxa innan jag går vidare till nästa uppgift.

Dagen började lite förvirrat, för jag levde halva förmiddagen i tron att det var onsdag. Så om ni vill veta hur morgondagen ser ut, så har jag svaret.

Svaret har jag faktiskt på riktigt, för snälla Wonderland hade hörsammat min klagosång om hur tråkigt jag har det och tog med mig på inspelningarna av Hyvät ja huonot uutiset som sänds imorgon. Det var faktiskt helt underhållande. Få se hur de klipper ihop det. Det skämtades förstås ganska friskt om presidentkandidaterna. Ett av de bättre skämten var; vad säger Antonio när han ringer på Niinistös dörr? - Får Jenni komma ut och leka?

Nåja, sådär i skrift var det plötsligt inte det minsta roligt. Sini, det är det där med tajming och sammanhang.

En annan sjuk sak så här lördagen till ära. Min kollega som är ungefär i min ålder berättade att de så länge han bodde med sina föräldrar varje lördag åt hemlagad morotslåda, kålrotslåda och hk blå ugnskorv.

Jag kan ännu förstå fredagspizzakonceptet, men det här nu bara för konstigt. Varje freakin lördag i typ 20 år. Hajo med det.

Det sjukaste jag har hört idag är om ett tvillingpar som hade kommit till den åldern att det var dags för dem att lära sig att torka sig själv i ändan. Deras föräldrar kom på den smarta idén att det är lämpligt att gossarna övar på varandra, vilket de också gjorde.

Jag är nu ingen förälder, men det här låter nog inte helt friskt. Historien förtäljer att gossarna dock är vuxna idag och vid gott mod så någon bestående skada tycks de inte ha tagit.


PS. Ni av mina kaveris som tror att jag syftar på ett visst tvillingpar har fel. Det är inte dem jag pratar om.

Om någon undrar varför det inte skrivs någonting på den här bloggen, så är det för att jag gör absolut ingenting och därför finns det absolut ingenting att skriva om. Jag ligger bara hemma och degar, är intellektuellt så understimulerad att min hjärna snart bara är en grå massa, jag träffar inga intressanta personer som skulle kunna väcka nya tankar eller föranleda mustiga anekdoter och framförallt har jag inte det minsta roligt. Jag är inte ens full så att jag skulle kunna fylleblogga.
 
Det enda telefonsamtal som jag har fått idag är från min syster som uppenbarligen är lika till döden uttråkad, för hennes enda ärende var att hon först hade kallt så hon tänkte gå i bastu, men nu hade hon så varmt att hon hade ändrat sig.

Liksom tack för den informationen. Och för att sprida ledan vidare så får ni nu också ta del av den upplysningen.

Tydligen skriver min Doppelgänger också min blogg. Jag googlade just ett ord för jag var lite osäker på vad det exakt betyder. Och som första alternativ gavs min egen blogg och ett inlägg där ordet har använts. I Hakunamatata-anda så kan man ju säga att det är lite The circle of life. 

Ibland är nog mitt jobb det bästa preventivmedlet i världen. Idag är en sådan dag*. Jumalation vad folk kan vara enerverande, slöa, lata, uppkäftiga, ointresserade, fula i munnen och suga all must ur en. Och inte ens det minsta söta, hur kan hela klasser vara flottiga, snoriga och lukta illa?



* de fyra första dagarna av denna vecka har jag nog tyckt om mitt jobb. Det är bara idag jag skulle kunna överväga att spänga någon byggnad i luften. (går det här månne vidare till polisen nu om ett möjligt hot på nätet?)

Färdigblandad Mehukatti eller FunLight som står i kanna i kylskåpet är nog ungefär det äckligaste som finns. Inte för att nämnda produkter är bra i någon annan form heller. Men lukten, alltså lukten som slår emot en när man öppnar kylskåpet, tvi vale.